Erikas blogg

Nu var det en evighet sedan jag har skrivit något här i bloggen. Jag har helt enkelt inte haft tid och jag menar verkligen det, inte bara att jag inte orkat göra det. Den senaste månaden har passerat så fort, helt sjukt så fort det har gått.

I början av sommaren var universitetets stora besparingsutredning om vem/vilka/hur de skulle säga upp folk färdig. Eftersom jag "bara" varit anställd där i 4,5 år så förstod jag att jag var i farozonen för att bli uppsagd. Medelanställningstiden på LTU är kring 20 år, så då förstår ni att mina år inte skulle räcka långt. Mycket riktigt så blev jag av med mitt jobb, men jag blev erbjuden ett graviditetsvikariat på ett annat ställe än där jag jobbade då. Jag hade förberett mig ganska mycket på att jag skulle bli uppsagd, men det var ändå jobbigt när beskedet kom. Nu var jag i den sittsen att jag inte visste om jag skulle tacka ja eller nej till vikariatet, tankarna for kring hurvida det kunde leda någonstans eller ej. Till saken hör att jag, om jag skulle bli uppsagd, var inställd på att plugga till hösten och göra klart min examen.

Jag fick inte mycket tid på mig att tänka igenom om jag ville ta vikariatet eller ej, men jag fick i alla fall en kväll/natt på mig. Precis innan jag gick hem från jobbet den kvällen fick jag höra om en annan person, som jobbat kortare tid än mig, att hon också blivit uppsagd men blivit erbjuden en fast tjänst på en anna plats inom universitetet. Detta snurrade i mitt huvud hela natten för jag fick inte ihop det, varför fick hon som varit kortare anställd en fast tjänst?? Dagen efter gick jag upp till personalavdelningen och ifrågasatte detta, fick inget svar direkt för rätt person var inte på plats just då. På eftermiddagen hörde de av sig till mig och erbjöd även mig en fast tjänst i stället för ett vikariat. De var inte villiga att svara på min fråga om hur den andra personen kunde få fast före mig, men jag gav mig inte och pressade på. Då erkände de att de räknat fel!! Hur klantigt är inte det?? Tänk om jag inte reagerat på att jag tyckte det var konstigt??

I alla fall så har jag nu fortfarande ett fast jobb fast på ett annat ställe inom LTU. Nu kommer vi då till det andra som gör att mitt liv är superstressigt just nu. Efter semester skulle jag jobba 50% på båda ställena i tre veckor innan jag gick över helt till det nya. Detta visste jag innan semestern och det kändes ok. Den personen som jag efterträdde slutade innan sommaren, så överlämningen som jag fick var inte optimal. 1 september gick jag över helt till mitt nya jobb, men överlämningen av mina gamla arbetsuppgifter var ej klar då. Med andra ord så har jag jobbat 100% på mitt nya jobb plus att jag gjort nästintill alla mina gamla arbetsuppgifter samt ägnat tid åt att lämna över olika arbetsuppgifter åt olika personer. Vilka som skulle ta över mina gamla arbetsuppgifter var ej klart förräns jag skulle börja heltid på nya jobbet. Detta är inget som jag kunde påverka, men det är ju jag som drabbas av allt detta strul. Som om inte detta vore nog, så läser jag en kurs på universitetet som går på halvfart. Det är den enda kurs jag har kvar så att jag kan ta ut min examen. Jag var lite tveksam till om jag skulle hinna med att läsa den nu, men min nya chef sa att det var ok och tycker att det är viktigt att jag får ut min examen.

Hade jag vetat hur den senaste månaden skulle bli hade jag aldrig tagit på mig så här mycket. Mitt liv består av jobba, äta, plugga o sova, inget annat hinns med. Igår höll jag på att bryta ihop när min svåger ringde och sa att de skulle komma och hälsa på. Vårt hem har sett helt gräsligt ut de senaste veckorna, ingen städning har utförts. (Min sambos liv är också helt kaotiskt för tillfället) Snacka om att jag fick panikstäda så att det ser någorlunda acceptabelt ut här hemma. Efter detta tog jag mig en ordentlig funderare på om det är så här jag vill att mitt liv ska vara.

Jag har ångest hela tiden för att jag inte tycker att jag presterar så bra som jag borde på nya jobbet, har haft konstant ont i magen i en månads tid nu. Självklart vill man ju göra ett bra intryck när man börjar ett nytt jobb och det känns inte som om jag gör det just nu. Jag måste bli tuffare och lära mig att säga nej till saker som jag inte ska göra längre, har svårt för det när de ringer från gamla jobbet. I fredags gjorde jag det när min gamla chef ringde om en sak, hon blev inte så glad på mig. Men det skiter jag i from nu, jag kan inte lösa allas problem, måste koncentrera mig på mig själv och vad jag hinner/orkar med. Dessutom har jag även bestämt mig för att skippa ett delmoment på kursen jag läser som är oerhört tidskrävande och som inte ger så mycket i slutändan. Det påverkar inte mitt betyg på kursen, bara att jag måste göra en extra uppgift på tentan/slutprovet. Visst vore det bra om jag gjorde detta moment, men jag känner att jag måste få mer tid över till annat.

Nu ska jag försöka införa lite förändringar i mitt liv så att jag kan må bättre och känna att jag duger och hinner med det jag ska. Till att börja med har jag i morgon bestämt träningsdejt med en fd arbetskamrat, jag har inte utnyttjat friskvården nu på länge och behöver komma igång med det. Dessutom blir jag så mycket piggare när jag rör på mig och då orkar jag vara trevligare och prestera bättre på jobbet. Återkommer om ett tag om hur det har gått. Planerna är stora, men jag vet av erfarenhet att man lätt säger att man ska göra förändringar och så blir det ändå inte så.

Nä, nog om det. Nu till något som är roligare. :) Nästa helg ska jag på scrapträff i Luleå, det ska bli jätte kul. Jag är så himla dålig på att sitta själv hemma och pyssla. För några veckor sedan var min kompis A här och vi satt en lördag och pysslade, då gjorde jag ett kort och fyra layouter. Kan visa 2 st av dem nedan, två st är inlämnade som bidrag i en tävling så jag kan inte visa dem just nu. Båda bilderna är från vår resa till Arvidsjaur i påskas. På lördag ska jag göra de sista layouterna som hör till den resan.





I morse tog jag en liten promenad i trädgården, tog djupa andetag och bara njöt av kylan, tysnaden och den friska luften. Kom på att det fanns vackra saker att ta kort på så här på hösten, så jag gick in och hämtade kameran. Snart är det dags att plocka bort alla sommarblommor man har ute, men vissa av dem hänger fortfarande med trots nattfrosten som varit.



Tog även ett kort på rönnen som står på tomten. Om ordspråket som finns stämmer, så kommer det bli lite snö i år. Nu kan jag det inte ordagrant men typ så här är det väl; "en rönn kan inte bära sin tyngd två gånger". Alla rönnar som jag passerar på väg till bussen har massor av bär på sig, men jag ver inte om det stämmer som det sägs. Vi får väl se hur vintern blir.   :)



Nä, nu ska jag fortsätta skolka från min studier och sätta upp nya gardiner i mitt pysselrum. Jag hoppas att det blir fint med dem där inne, lite nytt och fräscht blir det i alla fall.

Har ni kommit ända hit ner så får jag tackar er för att ni orkat läsa mitt långa inlägg. Jag behövde skriva ner allt för att "få ur" mig det. Ibland känns saker och ting bättre/skönare när man har printat ner dem på papper.

KRAM